Kämpar för att producera mjölk under brinnande krig

Kriget i Ukraina slår hårt mot landets mjölkproduktion. De gårdar som inte direkt drabbas av kriget har brist på råvaror och arbetskraft. "Vår mjölkproduktion går fortfarande hyfsat bra, men frågan är hur länge", säger mjölkbonden Kees Huizinga.

Kees Huizinga är svår att nå den 29 mars. När han kör genom Tyskland och Polen, på väg tillbaka till Ukraina, bryts telefonförbindelsen flera gånger. Han är på väg hem till sin gård nära Kishchentsy, mellan Kiev och Odessa. Till ett land där han började som entreprenör för mer än tjugo år sedan och nu brukar 15 000 hektar, mjölkar 2000 kor och driver smågrisproduktion med 450 suggor.

Vill få omvärlden att lyssna

I början av mars, två veckor efter krigsutbrottet, reste Kees Huizinga till Nederländerna. Inte för att han som född holländare ville, utan för att den ukrainska jordbruksorganisationen bad honom resa till väst. Att berätta för alla om den humanitära och globala livsmedelskrisen som hotar när Ukraina inte kan så i tid och skörda senare i år.

- Jag har pratat med otaliga politiker i Nederländerna och Bryssel under de senaste tre veckorna, säger Kees Huizinga.

Kees Huizinga_webb.jpg

- Överallt lyssnade folk och jag såg dem nicka, men ingen vågar verkligen fatta beslut. Enligt min åsikt borde Europa bara slå näven i bordet och inte böja sig för Putins bluff. För det är vad som händer just nu.

Behöver odla foder

En anledning till att Kees Huizinga återvänder till Ukraina efter sina möten är att vårsådden har börjat och han vill och måste vara där. Han vet ännu inte i vilken utsträckning det går att så majs, solrosor, korn och vete. De skippar sockerbetor i år, det är inte möjligt i nuläget.

- Det fungerar fortfarande hyfsat bra för oss, säger han. Vi har svårt att få tag i sojabönor och solrosskal. Det är det vi normalt utfodrar med, men det har vi fått utelämna. Vi har fortfarande tillräckligt med grovfoder, så foderstaten har justerats.

Ännu hämtas mjölken

Kishchentsy ligger i ett område där det än så länge inte pågått några strider. De regioner som enligt statistiken har flest mjölkkor, både industriella gårdar och familjejordbruk, finns i delar av landet dit kriget inte har nått. Undantaget är Chernihiv i norr, där det finns 39 600 mjölkkor enligt officiell statistik.

Mjölken hämtas än så länge som vanligt från Kees Huizingas gård. Och det ukrainska mejeriet han levererar till processar fortfarande all mjölk.

- Ibland delar vi också ut mjölk i byn eller skänker mejerivaror till armén via mejeriet.

Brist på importvaror

Ukraina producerar knappt 10 miljarder kilo mjölk per år. Merparten går till konsumenter genom direktförsäljningskanaler. En mindre andel förädlas i mejerier, varav många är små och omoderna. Den moderniserade mjölkindustrin med stora gårdar och mejerier är i minoritet i Ukraina. Samtidigt kämpar mjölkbönder som Kees Huizinga med att produkter som läkemedel och kalvnäring nu knappt finns att tillgå. Det är sånt som ofta importeras och logistikkanalerna ligger till stor del nere. Och om mejeriet kan fortsätta är väldigt osäkert.

Kriget drabbar mjölkgårdar

- I norr och söder, där det är mycket strider, har mjölkladugårdar bombats och all mejeriförädling har stannat. Korna där går till nödslakt eftersom det inte finns foder på gårdarna. I relativt lugnare områden, som vårt, fortsätter det mesta så länge det går bra. Men Danone stängde nyligen ett av sina mejerier söder om Kiev. Det är bönderna här inte glada över.

Kees Huizinga har totalt cirka 400 anställda. Trettio av dem har blivit inkallade till armén.

- Vi arbetar fortfarande för att lösa det. Om vi saknar mycket folk till skörden blir det också ett problem. Men först måste vi lyckas så tillräckligt och fortsätta processa mjölken. Om inte Europa ingriper, och allt talar för det, kommer det fortsätta att vara oroligt här och situationen kommer bara att förvärras. Men vi gör vårt bästa. Vad mer kan vi göra?

Text: Sjoerd Hofstee, foto: Langs de Melkweg

Fotnot: Intervjun är gjord den 29 mars.