Tjuvbetäckning

I värsta fall är enda utvägen att kvigan måste avlivas. Även om kalvningen trots allt går bra, är dräktigheten och digivningen påfrestande för ett djur som fortfarande inte själv är färdigvuxet. Det är därför av stor vikt att har strikta rutiner så att tjuvbetäckningar inte sker, genom att skilja han- och hondjur åt i tid.

Kvigor under 13 månaders ålder

Enligt djurskyddslagen får kvigor inte betäckas så att kalvningssvårigheter skapas. Jordbruksverket uppmanar att hålla kvigor, mellan 5-13 månaders ålder, separerade från tjur och tjurkalvar för att bli av med tjuvbetäckningrisken.

Första brunsten

Exakt när den första brunsten kommer att inträffa är omöjligt att förutsäga. Även om kvigor i genomsnitt blir könsmogna vid ett års ålder, finns det stor individuell variation. I extrema fall kan en kviga på 3 månader bli dräktig! Puberteten drivs på av hull och vikt mer än av ålder. En kviga brukar därför vara könsmogen då hon uppnått ca 65% av sin vikt som fullvuxen.

Separerade grupper

Allra bäst är att redan från början hålla kogrupper med tjur- och kvigkalvar separerade, eller åtminstone separera dem från 5 månaders ålder.

Avelstjuren är också en risk. Det är oftast han som står för tjuvbetäckningarna. Genom att ha en kort betäckningsperiod brukar inte kvigkalvarna hinna bli könsmogna innan det är dags att ta bort avelstjuren.

I avelsbesättningar är det vanligt med tidiga kalvningar. Det innebär att det finns en risk för kvigorna att bli könsmogna under betäckningssäsongen. Därför gäller det att ha extra koll på brunster och betäckningsaktivitet i gruppen.

Om olyckan är framme

Skulle en kviga bli tjuvbetäckt, kan en veterinär avbryta dräktigheten med medicinsk behandling. Bäst resultat uppnås om tjuvbetäckningen upptäcks tidigt och behandlas före 150 dagar i dräktigheten. Därefter kan det vara svårare. Och ju längre dräktigheten går, desto mer skada tar kvigans egen tillväxt och hon riskerar att bli väldigt eftersatt i utvecklingen.