Bete på små skiften

Bröderna Robert Johansson och Fredrik Rubin på Piggebo lantbruk ser möjligheter där andra ser hinder. De sporras av att hitta lösningar för en lönsam betesbaserad produktion på små skiften.

I skogsbygden där Halland gränsar mot Jönköpings- och Kronobergs län riskerar åkrarna att växa igen. Många gårdar slutar med djur och skogsplanteringarna brer ut sig. Att det är en utmaning att odla foder och beta de småskaliga markerna är inget som avskräcker Robert Johansson och Fredrik Rubin. De var 2019 nominerade som Hallands representanter i tävlingen ”Årets nötköttsföretag”.

-Vi vill värna landskapet och den naturbetesmark som är så viktig för att bevara den biologiska mångfalden. Samtidigt vill vi producera ett riktigt bra kött, säger Robert Johansson.

Han och Fredrik äger varsin fastighet men ägandet av maskiner och djur ligger i ett aktiebolag. Skogsentreprenad står för cirka 60 procent av företagets omsättning, men nötköttsproduktionen är en viktig del. De har 35 dikor och lika många tackor som avvänjer två lamm vardera per år.

Alla kalvar sparas för uppfödning till slakt och dessutom köper de in cirka 45 mjölkraskalvar per år. Bröderna är noga med uppfödningen av djuren och Robert är extra nöjd med att en kviga nyligen fick gourmettillägg vid slakt.

Precis som på många andra gårdar är bete och vallodling basen i uppfödningen. De vill utnyttja betena så långt det är möjligt, men utan att djuren förlorar i tillväxt.

-Det är en av anledningarna till att vi har en grupp kor som kalvar väldigt sent på året i november och december. Deras kalvar är gamla nog att verkligen kunna utnyttja betet under kommande säsong, säger Robert Johansson.

Visserligen går kalvarna med mödrarna hela sommaren, men vartefter mjölken sinar så konsumerar kalvarna mer och mer gräs. Den andra kogruppen kalvar tidigt på året i januari till mars så även deras kalvar hinner beta medan gräset fortfarande ger näring.

-Vi brukar 38 olika fastigheter och har djuren på bete i små grupper med cirka fem till sex kor. Därför vill vi att korna ska kalva tidigt så de kan vara betäckta redan före betessläpp, säger Robert Johansson och tillägger att det är anledningen till att de har två avelstjurar på bara 35 kor.

Tillgång på mark är inget problem, det finns gott om mark som olika ägare vill ha betade eller brukade. Däremot innebär småskaligheten med många små fållor en del merarbete och långa transporter. De betar totalt cirka 55 hektar men många av betena är bara på 1,5 hektar.

På den odlade arealen är vall den dominerande grödan med cirka 75 hektar. Dessutom odlas korn och höstvete till helsäd eller tröskning på cirka 40 hektar. Vallarna ligger i tre till fyra år och sprutas innan de plöjs. Därefter odlas spannmål i ett till två år.

-Det är helt nödvändigt med besprutning för att hålla kvickroten borta annars blir skadorna av vildsvinen för stora. Vore det inte nödvändigt hade vi nog funderat på att bli ekologiska, säger Robert Johansson.

Även spannmålsodlingen drabbas av en hel del vildsvinskador. Trots en aktiv jakt är grisarna svåra att hålla borta från åkrarna.

Nu stänger de in en del åkrar med två eltrådar men Robert Johansson är frågande till huruvida de kan fortsätta med spannmålsodlingen.

-Grisarnas framfart kostar pengar, men åkrarna kan jag återställa. Frågan är om inte skadorna de gör i naturbetesmarkerna är värre. Ekbackarnas ursprungliga flora av växter bökas upp och sly växer upp i stället, säger Robert Johansson.

Att lyckas med vallskörden är viktigt eftersom stor del av djurens uppfödning baseras på ensilage. Det är en anledning till att bröderna satsat på egna maskiner i vallkedjan. De har en rapid såmaskin, en kombikross med 350 bredd i fronten och 360 bogserad, en strängläggare på nio meter och en kombirundbalspress. Balarna körs hem på vagnar och lagras på två olika gårdsplaner.

-Vi har en ganska traditionell vallfröblandning med timotej, ängsvingel, engelskt rajgräs, rödklöver och vitklöver. Till fåren odlar vi en vall med mer vitklöver som är spädare och smakligare än rödklöver, säger Robert Johansson.

De slår första skörden i månadsskiftet maj/juni och nästa skörd cirka en månad senare. Den tredje skörden slås eller betas i september. Vallarna får flytgödsel på våren innan och efter första skörden samt efter andra och tredje om det inte är för torrt

-Vi köper också biogödsel, en restprodukt från en biogasanläggning i Falkenberg som vi får till fast pris, säger Robert Johansson.

Körning av flyt- och fastgödsel samt gödning lejs in. Att flytgödseln även kan lagras på en satellitgård minskar transporterna.

-Vi pressar även en del rundbalar åt andra, men viktigast är att vi får ett eget vallfoder av bra kvalitet. Då siktar vi på cirka 11 MJ och 150 gram råprotein per kilo ts, säger Robert Johansson. Det är ett foder som han tycker är optimalt i ungdjursuppfödningen.

Dikorna får ett något senare skördat foder och helsäd, men eftersom de går med kalv en stor del av stallperioden behöver de också ett relativt näringsrikt foder.

Spannmålsodlingen är flexibel. De år när vallarna inte ger tillräckligt har de möjlighet att ta mer helsäd. Andra år kan en större andel spannmål tröskas. 

Huvudelen av spannmålen legolagras hos Vallberga lantmänn som sedan levererar ett lämpligt kraftfoder utifrån analys av ensilagets kvalitet. Ett samarbete som bröderna är nöjda med. Resten av spannmålen krossensileras och syras i korv. Det ger en billigare lagring och minskar transporterna.

Alla ungdjur får fri tillgång på samma foderblandning, mjölkraskalvarna får dessutom en kalvstart den första månaden.

Djuren går i boxar med ströbädd och skrapgång där utgödslingen görs med linspel. Utfodringen sker med traktordriven mixervagn, en trotjänare som köptes 2005. Foder blandas en gång per dag och körs ut på morgonen.

Månaden före slakt vägs alla djur. Robert Johansson tycker det är viktigt att slakta dem vid rätt tidpunkt – att bara bedöma med ögat ökar risken att man missar optimal tid för slakt. Sista månaden före slakt växer mjölkrastjurarna 1200 gram per dag och köttrastjurarna 1800 gram per dag.

Mjölkrastjurarna slaktas på cirka 17-18 månader och drygt 300 kilo slaktvikt, formklass O och fett 2+. Köttrastjurarna där mödrarna är korsningar mellan simmental och charolais och fadern limousin slaktas runt 14 månader på 360- 400 kilo, formklass O+ till R+ till U. Köttraskvigorna ligger på cirka 17 månader vid slakt, 350 kilo och klass O+ till R. De anlitar rådgivare och följer resultaten med nyckeltal.

-Vi är stolta över att 2019 ha avvant 30 kalvar på 30 kalvningar. En anledning är nog att vi är väldigt noga med att passa kalvningarna och låta ko och kalv få tid tillsammans i ensambox, säger Robert Johansson.

Bröderna upplever ett stort stöd av grannar och markägare i området.

-Här finns stort engagemang för en levande landsbygd och ett intresse av att bevara ett öppet landskap bland annat för turismen, säger Robert. Han och Fredrik ser positivt på framtiden och drömmen vore ett nytt dikostall som skulle ge möjligheter att expandera.