Belgisk blå passar inte i Sverige

Rasens popularitet i Danmark beror på kalvexport till Holland och en marknad för djur med hög formklass och låga slaktvikter. I Sverige har rasen fler nackdelar än fördelar.

Nu pågår en ganska intensiv debatt om belgisk blå och rasens vara eller inte vara i Sverige. Den är främst orsakad av de danska mjölkböndernas stora intresse för att seminera med rasen som i Danmark har döpts till dansk blåkvaeg.

Den blå rasens fördelar i form av mycket muskler och hög formklass på slaktkopparna ger inget mervärde på marknaden i Sverige. Här kan raser med högre tillväxt, som simmental och charolais, ge ett bättre ekonomiskt utbyte. Eller raser som blir tidigare slaktmogna och har mer marmorerat kött, som angus och hereford, vara intressantare.

De som  tror att svenska mjölkbönder har mycket att vinna på att få korsningskalvar glömmer bort att den danska marknaden skiljer sig från den svenska.  Där exporteras de blå korsningskalvarna eller föds upp till väldigt låga slaktvikter på intensiva foderstater med mycket kraftfoder. Då kommer rasens muskelmassa som ger hög formklass till sin rätt. I en svensk uppfödningsmodell med ensilage och höga slaktvikter har vi mer att vinna på raser som växer bättre och/eller sätter fett. Där hävdar sig inte de blå djuren.

Läs mer i Nötkött 1 om rasen. Under rubrik "Extra material"  och "Statistik" här på sidan så hittar du en del statistik om renrasiga djur och korsningar i Danmark.