Se upp med mjöldryga i egenodlad foderspannmål

Uppkomst

Under blomning utsöndrar gräs och spannmål angripet av svampen mjöldryga (Claviceps purpurea) ”honungsdagg” och när det är dags att skörda spannmålen har mjöldryga bildat hårda, mörka och hornformade utväxter (sklerotier) i axet. Både honungsdaggen och utväxterna innehåller giftiga ergotalkaloider som kan orsaka mjöldrygeförgiftning hos djur.

Risker vid utfodring

Djur som fått i sig mjöldryga kan visa symptom som sänkt kroppstemperatur, ökad puls, vinglighet, kallbrand, kramper, förlamning och kastningar. Även vävnadsdöd på lemmar, svans och öron är vanligt. Djurhälsoveterinärer vittnar om att de stöter på fall, vanligen under hösten, där djur har tappat öron och svans och några djur drabbas även av blodförgiftning. Det är därför viktigt att inte utfodra orensad spannmål som är angripen av mjöldryga.

Rensning och analys

Kvarnar kan rensa spannmål noggrant, men det kostar. Du kan själv gå runt åkern innan tröskning och titta efter mjöldryga, kontrollera särskilt ytterkanterna. Genom att undvika att tröska angripna partier kan du minska mängden mjöldryga i den skördade spannmålen.

Zeolit, som kan binda vissa gifter, verkar inte hjälpa mot ergotalkaloider från mjöldryga. Vill du analysera din spannmål kan du skicka prov till ett laboratorium, till exempel Eurofins (skriv då ”Mjöldryga” på följesedeln).   

• Gränsvärde för utfodring: 1 000 mg/kg (vid 12 % vattenhalt) omald spannmål 

Vid väldigt högt innehåll av mjöldryga tas inte spannmålen emot av kvarnarna utan då skickas den till förbränning eller biogas.

Så minskar du risken

• Slå gräs och diken innan blomning.
• Plöj och stubbearbeta noggrant.
• Odla inte råg efter råg.

Mjöldryga kan inte bekämpas kemiskt och betning av utsäde hjälper inte. Risken ökar vid svalt och regnigt väder under blomningen.

Kom ihåg: Spannmål som lämnas till kvarn kontrolleras, men med egenlagrad spannmål behöver du själv vara uppmärksam.