448 G Lina – en produktiv och hållbar diko

De första limousinerna flyttade in på gården i början på 2000-talet och nu har besättningen vuxit till ca 60 dikor , egna kalvar och ca 55 ”halvfabrikat” som Kent säger, alltså kalvar som föds upp till slakt. De säljer också en del avelstjurar varje år. Kent är den som arbetar främst med djuren och djurskötseln, men får hjälp av barnen och frun Roma arbetar i företaget där det bland annat ingår gårdsbutik och restaurangverksamhet.

Diplom till hållbara dikor – ny utmärkelse från Växa

I januari har Växa för första gången delat ut diplom till dikor som avvant minst 14 kalvar. Utmärkelsen är tänkt som en motsvarighet till mjölkkornas välkända 100-tonnare och syftar till att uppmärksamma hållbara och produktiva dikor med hög livstidsproduktion. Diplomet delades ut i samband med årets kretsmöten. Utmärkelsen omfattar både renrasiga kor och korsningar. För att uppgifterna ska kunna verifieras måste korna vara registrerade i KAP-Avel eller Produktion och Härstamning.

— Det här är en utmärkelse för att uppmärksamma dikor med en hög livstidsproduktion. Att avvänja 14 kalvar är ett kvitto på både hållbart djurmaterial och gott management, säger Jannica Krafft, produktionsrådgivare på Växa.

De sista åren fick hon stanna hemma

448 G Lina som avvant 14 kalvar finns inte längre kvar i besättningen. Efter den fjortonde kalven började hon bli lite tunn och Kent ville inte ta risken att en till dräktighet skulle bli för påfrestande för henne. Hon var en snäll ko som snällt tog emot hjälp vid kalvning, men med mycket modersinstinkt. Hon tyckte verkligen inte om att flyttas ut på betet på transporten när hon blev frånskild från sin kalv, så de sista åren fick hon och kalven gå på betet runt huset hemma.

— Men hon var inte perfekt. Mjölkindex var på topp men köttigheten var lite låg, så för att kompensera fick jag betäcka med en tjur som var mer köttfull, säger Kent Lundström.

Tjurarna köps oftast från individprövningen på Gunnarp, och några viktiga egenskaper är bra mjölkanlag, lätta kalvningar och överlag ett högt produktionsindex. Sen kan man inte bara avla på lätta kalvningar utan man måste också ta hänsyn till maternella kalvindex. Gården har också skickat flera tjurar till prövningen och blev bäst betalda tjur ett år. Aveln är viktig för att skapa hållbara och produktiva kor och Kent är noga med att välja tjur och matcha rätt kor med varje tjur.

Noggrann med fodret

För att få kor som håller länge krävs det noggrannhet med fodret och bra skötsel. Korna får bara grovfoder och foderstaten anpassas efter högdräktighet och kalvning. Någon månad innan kalvning får korna ännu bättre foder så de ska vara så bra förberedda som möjligt och ge mycket mjölk till kalven. Vid kalvning är det alltid ordentligt med strö så mamma och kalv håller sig rena och fina. Att få tag i ordentligt med halm kan vara ett problem i norra Sverige, men eftersom gården odlar en del spannmål brukar halmen räcka.

En produktiv diko

En produktiv diko definieras som en ko som får sin första kalv vid cirka två års ålder och därefter blir dräktig enligt plan och kalvar en gång per år med jämna intervall. Det är just dessa egenskaper – fruktsamhet, funktionalitet och förmåga att föda upp livskraftiga kalvar – som utmärkelsen vill lyfta fram. Diplomet är inte enbart ett erkännande av kon, utan också av djurägaren och det långsiktiga avels- och managementarbetet som ligger bakom. Utmärkelsen omfattar både renrasiga kor och korsningar.

Dikornas livslängd påverkar lönsamheten

I Sverige är dikorna i genomsnitt omkring 6–7 år när de går till slakt*, men variationen mellan besättningar är stor. Att behålla produktiva och problemfria kor i besättningen och därigenom minska behovet av rekryteringskvigor kan ha en positiv inverkan på lönsamheten. Samtidigt är det viktigt att varje besättning utvärderar vilken rekryteringsnivå som är mest optimal utifrån egna förutsättningar och omgivande faktorer.

Äldre kor tenderar att avvänja tyngre kalvar, och en högre medelålder i besättningen innebär därmed att fler kilo kalv avvänjs totalt per år. Efterfrågan på både dikalvar för slaktuppfödning och rekryteringsdjur bedöms vara fortsatt god under 2026, med gynnsamma avräkningspriser på djur till försäljning. Uppfödningskostnaden för en rekryteringskviga i en bruksbesättning är cirka 25 000 kronor, vilket behöver vägas mot slaktintäkten från en utslagen ko. En potentiell nackdel med en äldre besättning kan dessutom vara att ny och förbättrad genetik tillförs mer sällan.

Urval av rekryteringsdjur

Urvalet av rekryteringskvigor för att bygga en hållbar besättning är inte helt enkel. Det första steget är att fastställa behovet av rekryteringskvigor. En rekryteringsprocent på 15–20 procent i en bruksbesättning kan vara ett mål. Samtidigt kan en tillfällig höjning vara ett medvetet strategiskt val, till exempel om man beslutar att slå ut äldre kor vars förmåga att föda upp kalvar har försämrats. Det är även bra att se till spridningen av ålder i besättningen, jämn spridning minskar sårbarheten.

Avelsarbetet börjar med valet av avelstjur och hondjur. Dessa beslut lägger grunden för vilka rekryteringsdjur som senare finns att välja bland. Vid urval av rekryteringskvigor är därför, utöver individens egna egenskaper, även härstamningen av stor betydelse.

Avelstjuren har ett stort inflytande på besättningens utveckling och ska väljas med stor omsorg. Vid bedömning av rekryteringskvigornas mödernelinje bör man analysera hur modern har fungerat i besättningen: hur hennes kalvningshistorik ser ut, vilket lynne hon har och hur väl hon har fött upp sina kalvar. Lynnet har en relativt hög ärftlighet och påverkar både produktion och hanterbarhet. Lugna dikor tenderar att producera mer mjölk, blir dräktiga lättare och bidrar till en säkrare arbetsmiljö.

I MinGård® kan man bygga olika rapporter för att bland annat analysera dikornas kalvningshistoria, behovet av kalvningshjälp och kalvarnas tillväxt, och därigenom följa upp hur modern har presterat. Detta ger ett värdefullt beslutsunderlag.

Vid avvänjning bör man kunna välja de bästa individerna, men bedömningen kräver eftertanke. I detta skede förändras kalvarna snabbt och kan till exempel vara tillfälligt fram- eller bakhöga. En månads åldersskillnad kan dessutom ge stora variationer i storlek och utveckling. En bra tumregel är att välja rekryteringsdjur bland de äldre kvigkalvarna – deras mödrar har redan bevisat sin fertilitet.

Vad kännetecknar en hållbar diko?

— En hållbar diko har en funktionell exteriör med starka ben och klövar. Korset ska vara brett och lagom sluttande för att ge goda förutsättningar för lätta kalvningar. Lätta kalvningar minskar risken för skador och bidrar till att kon snabbt kommer tillbaka och kan bli dräktig på nytt, säger Louise Ryberg, Kött Avel på Växa.

— För hondjur till rekrytering ska muskelansättningen vara tillräcklig men inte extrem. Forskning visar att alltför kraftigt musklade djur inte alltid är de bästa moderdjuren, då energin i stället kan prioriteras till egen tillväxt på bekostnad av mjölkproduktion, fortsätter Louise.

Samtidigt är det viktigt att rekryteringskvigorna har tillräcklig tillväxt för sin ålder. Målet är att kvigorna ska kalva vid 24 månaders ålder och då ha nått cirka 80 % av sin vuxenvikt. Betäckningsvikten vid ca 15 mån ålder bör motsvara cirka 60 % av vuxenvikten. Därför är det viktigt att följa upp kvigans vikt vid 200 dagars ålder för att beräkna om kvigans växtpotential räcker till för att nå målet, vilket även ger ett mått på kons avkastning.  

Ben och klövar är avgörande för hållbarheten. Benen ska vara korrekt vinklade, parallella och starka för att ge god rörlighet och hållbarhet över tid. Det är också viktigt att lägga till märke till klövarna. Exempelvis har korkskruvklövar hög ärftlighet, och därför viktigt att uppmärksamma.

— Utfodringen är en avgörande faktor för hållbarheten. Vi vet att kornas hull har ett starkt samband med om djuret blir dräktigt i tid – eller alls. Om vi inte ger rätt förutsättningar har vi i praktiken dömt djuret att misslyckas, oavsett hur bra genetiken är, säger Jannica Krafft.

Kons hull påverkar bland annat brunst samt förmågan att bli dräktig och kalva utan problem. Kunskap om vilket hull kon bör ha vid olika tidpunkter under året är därför ett effektivt sätt att förbättra resultatet i dikoproduktionen. Sträva efter lagom hull vid kalvning. Ett gott hälsoläge i besättningen är också av stor betydelse, friska djur är mindre mottagliga för problem.

Slutsats

Diplomet synliggör det långsiktiga arbete som ligger bakom varje framgångsrik besättning. Kor som håller länge, kalvar regelbundet och avvänjer välväxta kalvar är resultatet av genomtänkt avel, rätt utfodring och ett konsekvent management.

— Har du en riktig ”kassako” i besättningen belönar hon dig varje år med kalvar av hög kvalitet. En ko med lång produktiv livslängd är inte bara ett kvitto på god djurvälfärd – hon är också en av de mest värdefulla tillgångarna för resultatet längst ner på sista raden, konstaterar Louise Ryberg och Jannica Krafft.

*Medelåldern vid slakt är beräknad för raskod 8, 9, 11, 12 och 14, och inkluderar kategorin kor och ungkor.