Minska ammoniakförlusterna – för miljön och ekonomin

Fler av Växas rådgivare åkte till Nederländerna på studieresa för att se hur man där har hanterat kraven på minskade utsläpp av ammoniak. 

EU:s takdirektiv, NEC-direktivet, reglerar hur mycket luftföroreningar varje medlemsland får släppa ut, bland annat ammoniak. Syftet är att skydda både människors hälsa och känsliga ekosystem genom att minska försurning och övergödning. För Sverige innebär direktivet att ammoniakutsläppen ska minska med 15 procent till 2030 jämfört med 2005. Jordbruket står för den dominerande delen av utsläppen, och mjölkproduktionen är en av de större källorna. Mjölkgårdar har därmed en viktig roll i arbetet för att nå målet. 

Största förlusterna sker i stallet

Ammoniak bildas naturligt när urinens urea bryts ner till ammonium som därefter kan avdunsta när det kommer i kontakt med luft. Den största delen av förlusterna sker i stallet, vid lagring eller vid spridning av stallgödsel. Varje kilo kväve som lämnar gården i form av ammoniak är inte bara en påverkan på miljön, utan också ett förlorat växtnäringsvärde som annars kunde ha gett bättre skördar och stärkt gårdens ekonomi.

Känsliga naturmiljöer påverkas snabbt av kvävepåverkan från luften. I Natura 2000-områden kan även små mängder kvävenedfall förändra växtsamhällen i till exempel gräsmarker och mossar. I djurtäta områden är belastningen särskilt känslig, och där kan krav på skyddsåtgärder bli aktuella för att bidra till bevarandet av dessa miljöer. Genom att minska ammoniakförlusterna i närheten av värdefulla naturområden bidrar lantbruket både till miljömålen och till långsiktigt hållbar markanvändning.

Olika vägar i olika länder

Olika EU-länder har valt olika vägar för att klara sina mål. Nederländerna har blivit ett tydligt exempel på hur snabbt kraven kan skärpas när åtgärder dröjer. Med mycket hög djurtäthet har landet under lång tid haft problem med kvävebelastning. Under senare år har nederländska lantbrukare mött långtgående regler, där vissa gårdar till och med frivilligt löses in av staten för att minska utsläppen i särskilt utsatta områden. Samtidigt har trycket lett till snabb teknikutveckling, såsom urinseparerande stallgolv, ”ko-toaletter”, luftfilter i vissa stalltyper och obligatoriska täckta gödsellager. Danmark har i sin tur valt en annan väg genom att i stor utsträckning använda surgörning av flytgödsel, där pH sänks för att binda ammonium i vätskan och minska ammoniakavgången avsevärt. Metoden kräver särskild hantering men visar vilken potential tekniska lösningar kan ha.

En grupp rådgivare från Växa var nyligen och besökte Nederländerna för att se lösningar hos nederländska bönder för att minska ammoniakförlusterna.

Läs mer om studieresan här: Till rapporten

Sverige satsar på gödseln

I Sverige ligger tyngdpunkten i åtgärdsarbetet på lagring och spridning av gödsel. Ett effektivt svämtäcke i flytgödselbrunnar kan minska ammoniakavgången kraftigt och utgör en viktig grundåtgärd. Ännu effektivare blir det med fasta tak, som både hindrar ammoniakavgång och skyddar mot nederbörd som annars späder ut gödseln. För biogödsel är täckning särskilt viktig eftersom dess högre pH ökar risken för förluster. Därtill kan djupare behållare bidra till lägre utsläpp genom mindre exponerad yta i förhållande till volymen.

När gödseln väl ska spridas är tekniken avgörande för hur mycket ammoniak som lämnar marken. Släpslangar, släpskor eller myllningsutrustning hjälper till att minska exponeringen mot luft. Spridning vid svala och fuktiga förhållanden minskar också förlusterna, liksom att undvika torra och blåsiga dagar. I vallodling ger myllning särskilt god effekt. I stallet är daglig skötsel viktig: snabb bortförsel av gödsel och rena gödselgångar minskar avdunstningen. Urinseparerande golv ligger fortfarande i sin linda i Sverige, men erfarenheter från andra länder visar att tekniken kan ge stora utsläppsminskningar.

Kväveklivet underlättar investeringar

För att underlätta investeringar i ammoniakreducerande teknik erbjuder staten stöd genom Kväveklivet. Det kan handla om finansiering till tak över brunnar, myllningsutrustning eller teknik för gödselseparering. Stödet gör det möjligt att ta in ny teknik på gården som annars kan vara svår att räkna hem enbart genom ökade skördar eller minskat handelsgödselbehov, samtidigt som samhällsnyttan blir stor.

I grunden handlar arbetet mot ammoniakförluster om att ta vara på en värdefull resurs. Genom att hålla kvar kvävet i gödseln förbättras växtnäringsekonomin, lukt minskar och djurmiljön förbättras. Att ligga steget före lagstiftningen kan ge både bättre produktionsresultat och ökad framtidssäkerhet. För mjölkföretag innebär detta att miljönytta och lönsamhet går hand i hand – och att god hantering av stallgödsel är en central del av framtidens konkurrenskraftiga och hållbara mjölkproduktion.