Kalven
Kalvarna kan ha olika ursprung. De kan antingen komma från en mjölkbesättning och köps då vanligtvis in när de väger mellan cirka 50 - 120 kg, eller så kan de vara dikalvar och köps då vanligtvis på hösten efter avvänjning när de väger mellan 250-400 kg.
Uppfödning av kalv av mjölkras
En majoritet av tjurkalvarna från mjölkbesättningar säljs vidare till specialiserade ungnötsuppfödare, antingen genom mellangårdsavtal eller genom slakteriernas livdjurförmedling.
Kalvarna säljs antingen som mjölkdrickande från två veckors ålder eller som avvanda vid två till tre månaders ålder.
Ju yngre djur man får in till gården desto viktigare är smittskyddsarbetet. Hälsostörningar ger, förutom ökade kostnader och mer arbete, även en försämrad tillväxt. Kontinuerlig insättning är inte att rekommendera för de yngsta djuren. I kalvstall eller mottagningsstall bör man hålla någon typ av omgångsuppfödning (alla in, alla ut) för att bryta smittvägar.
En stor fördel med uppfödning av mjölkraskalvar är att det möjliggör för en produktion med ett jämnt djur- och kassa flöde.
Uppfödning av dikalv
I dikobesättning föds de flesta kalvarna under sen vinter eller tidig vår för att sedan hållas på bete tillsammans med korna under sommaren. Är inte dikobesättningen integrerad säljs dessa kalvar, utom de kvigor som sparas för rekrytering, vidare efter avvänjningen. Kalvarna är då ca sex till åtta månader gamla och väger ca 300 kg.
Även om önskemålet kan vara att köpa enbart tjurar kan tillgången vara begränsad och man får köpa alla kalvar från en uppfödare. Detta medför krav på stallar och inredning för att kunna hantera båda könen på gården. Kvigorna av köttras behöver ofta en betessäsong även som ettåringar beroende på födelsetidpunkt, ras och intensitet i uppfödningen. Tar man emot dikalv kan det alltså krävas betesmarker.
Att kastrera sänker tillväxtpotentialen men kan underlätta hanteringen och möjliggör för att hålla kviga och stut tillsammans. Tjur av lätt köttras lämpar sig bättre som kastrerad jämfört med tung köttras. Detta beror på skillnader i tillväxtkapacitet där vi inte utnyttjar tung köttras höga kapacitet vid kastrering.
Om man som ungnötsuppfödare väljer att köpa kalvarna från dikouppfödning så begränsas inköpstiden av kalvningssäsongen. Oftast föds kalvarna på våren, med försäljning på hösten, men det finns ett färre antal besättningar som har kalvning vid andra tidpunkter på året. Detta begränsar tillgången på kalvar över året. Jämfört med kalvar från mjölkproduktionen blir också kassaflödet mer utmanande då slakttillfällena blir mer koncentrerade.
Eftersom kalven är äldre vid insättning så är ofta hälsoproblemen mindre jämför med mottagning av yngre kalvar av mjölkras. Inköp av djur från flera besättningar innebär däremot alltid en ökad risk för introduktion av olika smittor, varpå ett förebyggande smittskyddsarbete bör implementeras, bl.a. i form av karantän och mellangårdsavtal.
Förebyggande smittskydd | Växa