Utfasning av fossila bränslen ett måste för konkurrenskraften

Lantbruksbranschens färdplan mot fossilfritt

Frågorna kring utfasning av fossila bränslen diskuterades vid SLU Future Foods panelsamtal den 13 mars i år.

Svenskt jordbruk och livsmedelssystem måste bli fossilfria för stärkt konkurrenskraft, ökad motståndskraft och ett förbättrat klimat. Det anser Ola Petterson på AgroDrive (RISE).

– Att svensk primärproduktion idag är så kraftigt beroende av just fossila bränslen är en sårbarhetsfaktor som måste lösas innan en kris tvingar fram en förändring, säger han. 

I enlighet med lantbruksbranschens färdplan ska drivmedel, torkning och värme vara fossilfritt inom lantbrukssektorn redan 2030.

Hur det ska gå till finns det både kortsiktiga och långsiktiga lösningar för, vad som är bäst beror på vad som finns tillgängligt, menar Per-Anders Hansson, professor i lantbrukets teknik och system vid SLU:

– Vi får börja med vad vi har för att sen komma till mer avancerade lösningar. Omställningen kan ses som en kostsam investering i början, men som lönar sig över tid, till exempel genom investering av solceller. Många existerande tekniker är också underutnyttjade, exempelvis biogas har stor potential, men används för lite idag.

Samarbeten med biogasanläggningar kan till exempel nästintill vara kostnadsneutrala – där lantbrukare säljer gödsel till biogasanläggningar för att sen köpa tillbaka det för att gödsla fälten, säger Helena Hansson, professor i nationalekonomi med inriktning mot jordbrukssektorns ekonomi vid SLU. Även djurfria gårdar skulle kunna odla exempelvis vallgrödor för förbättrad växtföljd och sen nyttja skörden till biogasproduktion.  

Elektrifiering och alternativa bränslen

Intentionen för att få jordbruket fossilfritt, var först att sikta på en elektrificerad maskinpark, men då i princip alla maskiner är byggda för diesel och håller i ca 15 år blev det mer hållbart att kortsiktigt använda sig av biobränslen.

 Enligt Per-Anders Hansson finns det flera alternativ till fossilt bränsle idag (se faktaruta).

– Det har historiskt inte varit så stort fokus på vare sig vätgas eller elektricitet i lantbruket. Elproduktion på gården är också en viktig väg framåt och bör inte glömmas bort. Produktionen av förnybar energi varierar under året beroende på teknologi och väder. Energibehovet för svenska lantbrukare är inte heller jämnt fördelat under året. Energilagring på gårdsnivå i form av batterier och gastankar ställer förvisso högre krav på förvaring och är dyra, men kan bli en nödvändighet för tryggad elförsörjning i framtiden. Uppvärmningen av gårdarna behöver också bli mer förnybar, till exempel med solpaneler.

En av världens första fossilfria gårdar

Erik Jacobsson från Vadstena driver en av världens första helt fossilfria gårdar.

– Att driva en gård helt fossilfritt leder tyvärr till lite högre kostnader som det ser ut i dagsläget. På grund av den klimatnytta det gör så är det värt pengarna. Dock kan det göra det svårt att locka fler lantbrukare att skifta till fossilfritt.

Att få hela kedjan fossilfri har varit en utmaning. Jordbruket kräver många transporter, både till och från gården. Även den stora användningen av plast är en utmaning att helt ersätta i nuläget. Erik behöll den ursprungliga maskinparken i och med omställningen, men bytte till grön diesel (RME).

– Den största utmaningen mot fossilfritt har varit kvävegödslingen. Då den ensam stod för cirka hälften av gårdens CO2-emissioner var det viktigt att hitta en alternativ lösning, säger han. 

Idag använder sig Erik av satellitbilder för att effektivisera gödslingen i kombination med grön kvävegödsel.

Grönt kväve

Traditionell mineralgödsel framställs med hjälp av fossila bränslen och står för ungefär 20 procent av en gårds klimatavtryck. Alternativ till traditionell mineralgödsel är att antingen låta växterna själva fixera kvävet eller grön kvävegödsel. För att genomföra omställningen till ett fossilfritt jordbruk kommer en kombination av biologisk kvävefixering och tekniska lösningar vara nödvändig.

Svenska Nitrocapt vill kunna konkurrera med traditionellt framställt gödsel, säger Björn Lindh, strategiansvarig på företaget. Slutprodukten är nitrat som är mer växttillgängligt än ammoniak och därmed leder till snabbare upptag och mindre förluster. Idag finns en pilotanläggning i Uppsala som varit i drift sen i fjol och förhoppningen är att den första storskaliga anläggningen ska vara färdig om två år och då ha en kapacitet att producera kvävegödsel för 750 000 hektar. 

Vem betalar?

Det är fortfarande oklart vem som ska betala för omställningen till fossilfritt jordbruk säger Helena Hansson. Det saknas idag forskning på hur omställningen ska ske och vad som är bäst ur ett långsiktigt respektive kortsiktigt perspektiv. Långsiktigt hållbara lösningar är ofta lönsamma, men kräver incitament.

– Det måste finnas en politisk vilja bortom partifärg att ta ansvar och stötta omställningen. Hela kostnaden kan inte läggas på lantbrukarna, inte heller konsumenterna. Samhället behöver hjälpa till och det krävs en integrerad process där återförsäljare också tar en del av kostnaden.

– Som det exempelvis ser ut idag styrs energipriserna för biobränslen helt av fossila bränslen, säger Ola Pettersson. Det ekonomiska systemet behöver förändras, då priserna inte speglar de faktiska produktionskostnaderna.