Val av djur och produktion
Det lättaste sättet att lyckas med ungnötsproduktionen är att välja en inriktning anpassad efter gården och dess förutsättningar. Har gården tillgång till bete är en betesbaserad produktion lämplig. Majoriteten av ungnötsproduktionen är uppfödning av kalvar antingen från mjölkbesättningar eller från dikobesättningar. Det förekommer även försäljning av djur i andra åldrar men i mindre omfattning.

Tjur, kviga eller stut?
När man väljer att föda upp kalvar till slakt, antingen egenuppfödda eller inköpta kalvar, finns det olika produktionsmodeller att välja mellan. Modellerna skiljer sig åt, bland annat i hur intensivt djuren utfodras för att uppnå de slaktkroppskvaliteter som efterfrågas på marknaden. En högre intensitet innebär att djuren får mer näring, främst energi och protein, vilket gör att de växer snabbare och når slaktvikt vid en lägre ålder.
Valet mellan att föda upp tjurar, kvigor eller stutar påverkas många gånger av gårdens förutsättningar för stall och bete, samt de mål man har för produktionen. Det är även viktigt att fundera över sina egna intressen och kunskaper vid val av produktionsmodell.
Tjurar (undantaget ekologiska) föds vanligtvis upp på stall och kräver ett robust stallsystem för säker och skadefri uppfödning och hantering. Tjurar har bättre foderomvandlingsförmåga och högre tillväxtpotential än kvigor och stutar. Därför bör tjurar födas upp förhållandevis intensivt. För att maximera tillväxten bör man oftast komplettera med kraftfoder. Näringsinnehållet i gräset (grovfodret) avgör hur stor andel kraftfoder som bör kompletteras – men för att vara kostnadseffektiv och varken överutfodra eller underutfodra med kraftfoder så rekommenderas analys av grovfodret. Länk för detta hittar du här: Foderanalys – få en komplett bild av näringsinnehållet
Kvigor och stutar, som ofta har ett lugnare temperament än tjurar, passar ofta bättre till en mer extensiv produktion där bete ingår. I mindre besättningar, särskilt om man har en liten dikobesättning och vill föda upp kalvarna till slakt, kan det vara fördelaktigt att kastrera tjurkalvarna. På så sätt kan både kvigor och stutar hållas tillsammans under både betes- och stallperioden.
För producenter med tillgång till stödberättigade betesmarker kan kvigor och stutar vara ett mer intressant alternativ jämfört med tjurar.
Tjur
- Mer temperament ställer krav på arbetsmiljö och stall/inredning
- Bete krävs inte, undantaget för ekologisk produktion
- Hög tillväxtkapacitet
- Högre slaktutbyte
- Med fördel intensivare uppfödning
Kviga/stut
- Bete krävs
- Passar ofta extensiv produktion (kvigor/stutar av tung köttras kan födas upp intensivare)
- Lugnare temperament, stutar och kvigor kan hållas tillsammans
- Lägre tillväxt (jämfört med tjurar)
Raser
Det finns en mängd olika raser av nötkreatur, alla med olika egenskaper. Det finns ingen ras som är bättre eller sämre än någon annan ras men de passar olika bra i olika typer av produktion.
Det finns en mängd olika raser av nötkreatur, alla med olika egenskaper. Innan man bestämmer sig för vilken eller vilka raser som ska finnas i produktionen bör man reflektera över vilken ras som lämpar sig bäst för de förutsättningar som finns på gården. Det inkluderar stallbyggnader, foderproduktion, beten med mera.
Köttraserna delas oftast in i lätta köttraser och tunga köttraser.
De lätta köttraserna, Hereford och Angus, lämpar sig bra för mer extensiv produktion med grovfoderbaserade foderstater och bete. Dessutom klarar sig korna bra på sämre naturbeten och är bra naturvårdare. Tjurkalvar av dessa raser klarar av att födas upp intensivare men blir feta lättare än de tyngre raserna.
De tunga raserna, Charolais, Limousin, Simmental och Blonde, lämpar sig väl för intensivare produktion. Det finns en variation mellan raserna vad gäller storlek (och därmed slaktvikt), förmåga att sätta fett och ansättning av muskler. Tjurar av dessa raser kan växa väldigt bra och i intensiv produktion kan man nå höga slaktvikter på kort tid. Dock kräver de en bra foderstat för att bli slaktmogna och få en bra fettansättning. Även kvigorna klarar en intensivare produktion utan att bli för feta.
Mindre köttraser, som Highland Cattle, Dexter och Belted Galloway, lämpar sig i en extensiv produktion med mycket naturbeten samt utedrift.
NBDI
NBDI, Nordic Beef on Dairy Index, är ett avelsindex för kött x mjölk som ger dig möjlighet att värdera olika köttrastjurar mot varandra, oavsett ras, vid användning på mjölkras. NBDI är ett hjälpmedel vid användning av köttrassemin i mjölkproduktionen för att välja tjurar som ger avkommor med hög lönsamhet genom egenskaper som lätta kalvningar, god tillväxt, hög slaktkroppskvalitet och överlevnadsgrad under uppfödningsperioden.
För ungnötsuppfödare som köper kalvar från mjölkgårdar är det en bra idé att ta diskussionen med mjölkproducenten om vilka egenskaper du värderar högst hos kalvarna för att få de kalvar som passar bäst i din ungnötsproduktion. Läs mer om NBDI här: NBDI – avelsindex | Växa
Våra produktionsrådgivare och avelsrådgivare hjälper dig gärna att hitta lämpliga val för din produktion. Kontakta oss gärna!